Om konsertsalens akustik och arkitektur

Konsertsalen – sluttande som en vinodling

Konsertsalen är ett samarbete mellan husets arkitekter och akustikern Yasuhisa Toyota där det akustiska och det arkitektoniska gått hand i hand.

Projektets akustiker

Huvudansvarig för arbetet med akustiken i Musikhuset är Nagata Acoustics chefsakustiker, Yasuhisa Toyota. Finländska Akukon fungerade som Nagata Acoustics underentreprenör.

Yasuhisa Toyota är en av världens främsta akustiker och han har arbetat som chefsakustiker vid utformningen av bl.a. följande konsertsalar: Walt Disney Concert Hall (Los Angeles), Suntory Hall (Tokyo) och Koncerthuset (Köpenhamn).

 

Toyota har specialiserat sig på att utforma konsertsalar som påminner om sluttande vinodlingar. Han vill skapa salar med intim känsla där publiken har möjlighet att interagera med orkestern och med varandra.

I den här typen av sal, där orkestern befinner sig (nästan) mitt i publiken, är åhörarna aldrig långt från orkestern, även om de sitter på sittplatserna längst bort.

Akustiken och arkitekturen

Det arkitektoniska språket i konsertsalen är inspirerat av timmerbrötar.

De olika sektorerna kan liknas vid stockar som spretar åt lite olika håll i strömfåran. De belysta trapporna kan liknas vid vatten, eller strömfåror, som får sin riktning av sektionernas form.

Färgen på den mörkbetsade björkpanelen som täcker konsertsalens väggar för tankarna till en för finländare helig plats, rökbastun.

Panelerna är inte bara estetiskt tilltalande de har också en viktig akustisk funktion: springorna bryter den släta ytan och bidrar till ett mjukare återkastning av ljudet. Det är närmast de högsta tonerna som omfattas, så att de inte ska dominera ljudvärlden i salen.

Sektionerna på parkett är separerade från varandra med betongmurar. Murarna är klädda med långa vågräta björkribbor, något som i akustiska termer innebär genomsläpplighet. 

Ljudvågorna går in genom springorna mellan ribborna och träffar betongväggen som är gjuten i olika former och riktningar. De av akustiska skäl lutande ytorna döljs estetiskt bakom de raka ytorna. Väggen reflekterar ljudet åt det önskade hållet och man undviker att det uppstår ekon på scenen.

 

Det enda ljusa elementet i salen är scenen i vaxad furu. Man valde furu för dess akustiska egenskaper, resonansen hos de mjuka fibrerna.

Sittplatserna är förutom ergonomiska även utformade med tanke på det akustiska.

De är utformade för att efterlikna det sätt som människokroppen absorberar och reflekterar ljud. Akustiken i Konsertsalen förändras mycket lite oavsett om den är tom eller fylld av publik.

Ovanför scenen är en takhimmel eller klangkrona uppsatt, ett viktigt arkitektoniskt element i konsertsalens utformning. Detta säkerställer att musikerna kan höra vad de spelar. Och bakom den döljer sig också tekniken.

Att arbeta med akustik

En kort observation om att arbeta med akustik: det handlar om att välja.

Det finns ingen definitiv mall för “god akustik” utan utformningen måste vara funktionell utifrån rummets och verksamhetens behov.

Akustiken i Musikhusets Konsertsal är till exempel utformad med tanke på akustisk eller oförstärkt orkestermusik, medan akustiken i Black Box är avpassad för förstärkt musik.

Man väljer också de akustiska egenskaper som man vill framhäva i rummet. I Konsertsalen till exempel har man velat betona det analytiska. I Organo igen har man eftersträvat det sakrala och en längre och rundare klang.